Året var 1924 då hunden Hachiko förenades med sin ägare Hidesaburō Ueno för första gången. Mr Oeno var professor på Tokyos universitet. Varje dag så följdes de åt till järnvägsstationen och senare under dagen kom Hachiko och mötte upp honom igen efter en arbetsdag. Det pågick i cirka 1 år tills en dag då professor Ueno inte dök upp. Efter Uenos död så fick hunden Hachiko ett nytt hem men fortsatte att rymma därifrån för att varje dag återvända till järnvägsstationen och väntade på att Ueno skulle komma. I nio år väntade han vid stationen precis samma tid då tåget som hans förra husse brukade åka med anlände.
En av Uenos studenter såg hunden vid stationen och följde honom hem, han fick på så sätt höra historien om Hachiko och hans liv. Kort därefter publicerade han en inventering av rasen Akitas i Japan. Han skrev ett fler tal artiklar om Hachikos otroliga lojalitet och Hachiko blev känd över hela landet. Så småningom blev Hachiko trofasthet en nationell symbol för lojalitet och fick även en skulptur efter sig.
1987 blev historien en film som går under namnet Hachikō Monogatari och år 2009 blev Hachiko – en vän för livet en nyinspelning av dramafilmen som gjordes av Lasse Hallström.
Har du inte redan sett filmen om Hachiko så rekommenderar vi dig att kolla på den. Även om det är en gammal berättelse så är det en av de sorgligaste men även finaste historier.